Varit febrig en vecka nu. Är helt jävla slut... får lägga mig och vila hela tiden, och sen måste jag vila för att jag vilat, för det var för lite vila... suck...

Alla jag känner, typ i alla fall, var på fest igår...utom jag som satt och vaktade tv.n Har nog aldrig kännt mig så här ensam och miserabel... Saknar mitt hus med... fan, varför skulle jag flytta. Visst kul första veckan att bo i stan...men jag har ju inte ens kunnat festa ännu... var mer party i Nymåla...=) Jaja... livet är inte bara fest och det är inte dagarna som räknas utan dagarna du minns, eller vad han nu säger han i reklamen... mads mikkelsen... rätt het by the way. Apropå het, varför går inte febern ner???... Och varför är jag dömd till ett liv i olycka? Vet att jag är gnällig nu, och att det är osexigt...men varför bry sig, ingen annan bryr sig ju. Träffar ändå bara puckon...och skulle någon verka bra så visar det sig snart att det var fel... som den där som köpte ett hus och trodde jag skulle flytta in. Eeeeeh nej tack! Eller han som trodde "herru gud" betydde att det var underbart och inte alls...aj aj, du spräcker mig från a-b... eller han som gick så långsamt fram att jag hann gifta mig och skilja mig mellan första och andra dejten... eller han som på allvar trodde han kunde fånga mig, hålla mig som sin och bestämma över mig. No Way... Näee, puckon är dom allihopa... Bäst var nog han som drog till tonerna av "För hos mig vill ingen Jääääävel stanna kvaaaaar", synd bara att jag vänt mig om och somnat och missade hela synen... stackars den som såg... Muhaha...