Gravid i vecka 23, helt ofattbart, jag som kanske aldrig skulle ha barn. Men hon är efterlängtad den lilla i magen av både H och mig.

Är så himla lycklig, H har flyttat hit, vi har köpt en liten koja och livet känns så där självklart enkelt och alldeles fantastiskt. Visst är det emellanåt jobbigt att vara gravid, under flytterna från både H:s och min lägenhet har ryggen gjort sig påmind och en del dagar vet jag inte hur jag ska klara att gå utan att gråta av smärta. Men så vänder det för en stund och inget kan grusa lyckan över att ha lilla Sille i magen och att få uppleva det med den finaste mannen på jorden. Han är så söt när han på alla sätt och vis försöker hjälpa mig och stötta mig, som när han tar fram en stol att sitta på när jag försöker ta på mig skorna eller när han troget smörjer in magen med gravidolja varje kväll och klappar Sille lugn när hon sparkar som mest. Han är så söt som redan nu "bråkar" med mig om vem som ska sova närmast Silles säng och hur vi inte kommer kunna lämna bort Sille med barnvakt på länge länge länge, för att han helt enkelt inte vill... Han är så omtänksam som bestämt hävdar att utifall något händer mig eller Sille så vill han jobba i stan och inte en bit bort. Fan vad jag älskar den mannen och honom ska jag få barn med, jag tror inte det går att bli lyckligare!!!

Gör min sista natt på ordinarie jobbet, i veckan startar jag på min omplacering till en mindre farlig avdelning eftersom jag är gravid. Inget som var självklart men som jag kämpat för och lyckats få igenom, känns himla skönt, skulle aldrig förlåta mig själv om något hände Sille i jobbet, aldrig.

Jag längtar efter att det ska bli sommar, att vår flytt ska vara klar och sille kommer! Flyttar 1a april, ska bli så skönt när det är över...är en del att fixa med, både min och H:s lägenhet, litet hus som ska byggas till mina katter (som H blivit super allergisk mot) så jag kan ha kvar dom och massa annat som behöver göras i huset.

H skickade så söta sms i natt... fan vad jag saknar honom. Och ikväll lyckades jag att inte bli vrål sur (fast det var nära) när han inte riktigt hade tid för mig för han skulle visa upp sin bil för någon kompis... stort för mig som sen jag blev gravid har jävligt svårt att välja mina fighter, eller jo det gör jag, jag väljer alla och finns det inget att bråka om så hittar jag på något... lite har han fått utstå H och värre blir det säkert... =)

Men jag älskar honom... det gör jag!

Gör min sista natt på ordinarie jobbet, i veckan startar jag på min omplacering till en mindre farlig avdelning eftersom jag är gravid. Inget som var självklart men som jag kämpat för och lyckats få igenom, känns himla skönt, skulle aldrig förlåta mig själv om något hände Sille i jobbet, aldrig.

Jag längtar efter att det ska bli sommar, att vår flytt ska vara klar och sille kommer! Flyttar 1a april, ska bli så skönt när det är över...är en del att fixa med, både min och H:s lägenhet, litet hus som ska byggas till mina katter (som H blivit super allergisk mot) så jag kan ha kvar dom och massa annat som behöver göras i huset.

H skickade så söta sms i natt... fan vad jag saknar honom. Och ikväll lyckades jag att inte bli vrål sur (fast det var nära) när han inte riktigt hade tid för mig för han skulle visa upp sin bil för någon kompis... stort för mig som sen jag blev gravid har jävligt svårt att välja mina fighter, eller jo det gör jag, jag väljer alla och finns det inget att bråka om så hittar jag på något... lite har han fått utstå H och värre blir det säkert... =)

Men jag älskar honom... det gör jag!

Senaste inlägget behandlade min extrema pms... som visade sig vara något helt annat. Jag är gravid! Satt och fikade med en kompis och berättade om min pms och skulle efter det åka hem till baby...på vägen åkte jag till apoteket och köpte ett grav.test, för att bevisa för mig själv att jag inte varr gravid. Hade mina misstankar eftersom det smakade metall i munnen och jaaa, det bara kändes som jag var gravid. Testet var positivt... det blev en mycket lång resa till baby, 17 mil med 1000 tankar om allt ifrån "var fan ska vi bo" till "men jag kan ju inte bli mamma". Skulle ju på anställningsintervju i Katrineholm 2 dagar senare, den avbokade jag sen eftersom jag och baby bestämde att det får bli flytt för honom istället...

Det var några konstiga veckor innan vi berättade för hans och mina föräldrar, både spänning att vi har en liten hemlighet och också svinjobbbigt att må dåligt och han var så långt borta. Underlättade mycket när mamma och pappa visste, har spenderat många timmar på deras soffa. Första 3 månaderna jobbade, åt och sov jag...enbart!

Nu är det snart v 18... tiden går fort. Jag och baby har köpt hus och han flyttar hit om ett par veckor...

Han gör mig så lycklig min H... nu längtar jag efter att han ska flytta hit och sen får Sille (bäbis) komma =)

Jag är kär, tokigt och galet kär. Han är fin och bra på alla sätt och vis. Så bra att supersingeln Lisa inte längre är supersingel och till och med kan tänka sig en flytt till denna pojkes hemstad... Oh My... vad weird det känns, men nu är jag så galet kär att jag tänker sluta tänka och bara göra.

Träffade han på BugRun och visst då blev jag intresserad men när vi sågs en helg några veckor senare var det som att jag skulle fått världens lavett, shit vilken man =) And He´s mine so don´t ya try...

På fredag blir det anställningsintervju för nytt jobb och sen får framtiden visa resten... Men i alla fall, jag skulle ju inte alls skriva om hur underbar mr H är utan att det bara kommer över mig, PMS monstret som tar över min kropp och attackerar både levande och döda ting... Idag har jag varit vidrig och jag KAN INTE RÅ FÖR DET! Min hjärna byts ut och jag blir aggressivt explosiv utan någon som helst förvarning... Exempel...

- Jag kommer till dig i veckan, ska på anställningsintervju.

-Vad kul, K berättade att det var många sökande.

-jaha (dryg och irriterad)

-vet du vem mer som ska vara med?

-Nääääe hon pratade om någon men näe jag märker väl det.

-M, K:s kompis ska vara med.

- Men är du dum i huvudet, sådär kan du ju inte säga.... (lång utskällning om olämpligheten i att han berättar för mig om jobbet jag sökt)...

-men jag ville ju bara berätta (avbryts)

- (mer skrik än tal) såhär gör du bara för att vara medvetet elak. Så dum du är.

Lägger på telefonen. Gråter!!!

...... När jag senare ska återberätta detta för min mor utelämnas alla detaljer om mitt agerande och mr H.s överdrivs extremt, toppen på det hela är att jag bestämt hävdar att han aldrig mer behöver ringa och att jag blir sååååååååååååååååååååå trött på honom, han är så dum, jättedum.........

Följt av att jag börjar gråta öve rmitt beteende, men det går öve roch jag blir åter arg ´på mr H... sen skcikar jag ett förlåt sms... som jag ringer till en kompis och beklagar mig över att JAG TVINGATS SKICKA när det är HAN som är DUM, JÄTTEDUUUUUUUM!!!

Slå pms-monster på google och en bild på mig kommer upp! Sen tänkte jag att jag kanske var gravid för jag borde fått mens idag eller igår typ, så då skulle jag kissa på ett test, men inte ens kissa på en pinne klarade jag av för det blev nått fel och jag blev både arg, full i skratt och ledsen över mitt misslyckande....

Gaaaaaaah!!!!

Mr H, I love you...

Ska bara skriva av mig lite... nästan en månad sen sist, uthållighet har så att säga aldrig varit min grej. Det som hänt sen sist är egentligen inte mycket, haft en del att göra på jobbet...fick inte FM jobbet på FS23 och de tyckte jag skulle söka nordic battle group nästa gång alternativt bli ambulans syrra eller iva syrra typ...

Tittar på hus titt som tätt, hittat drömhuset och förlorat det lika fort.

Längtar efter semester och lever på glada minnen från partyhelger med Elin och sajvan... BugRun var en hit verkligen =) Sköna bussiga typer i Oskarshamnsmaffian som regerade med fetaste campen och mest välbesökta också skulle jag tro!

Träffade en liten stjärna också på BugRun, en mr H... en bra kille tror jag faktiskt, men jaaa hur fan gör man sen då? Har glömt hur man säger att man vill ses igen så där lite coolt utan att låta som att man planerar giftemål och barn... är nog bara mina egna hjärnspöken som speglar sig, för jag är livrädd att någon ska tro att den kan äga mig... man kan inte äga en annan människa. Däremot kan man i samförstånd, av kärlek och respekt välja att finnas vid varandras sida...men det är en annan sak, en helt annan sak...för där spelar makt ingen roll. Usch, hatar jävla lekar, spel och makt när man ska börja dejta nån... alltså nu har jag lämnat ämnet fining på BugRun och pratar mer generellt...av erfarenhet x antal år tillbaka. Varför ska det vara så jävla svårt för?? Svårt att veta vad man vill, vad man känner, vad han vill, vad han känner, vad han menar, vad jag menar, vad som borde gjorts och borde sagts... sånt jävla ältande varenda gång jag träffar någon att jag spyr på mig själv... för varför ska det vara så jävla svårt??? MEN... kanske sitter jag själv inne med lite svar, de gångerna det inte varit svårt utan lätt...det är också de gångerna blixten har slagit ned och jag har blivit kär... kanske, bara kanske...är jag en sån som inte kan låta kärlek växa fram...kanske måste jag knockas innan jag börjar söka efter svar... kanske...

Tillbaka till BugRun (det där var bara en kort parantes)... bussen vägrar redan i vimmerby...ordnar till sig. Kommer fram, köar, parkerar...dricker cider och andas in den mysig bugrun känslan =) en häääääärlig dag och kväll!!! Likaså lördag, lite seg...besök av elin och emelie, massa fest...liveband... mys och trevligt snack. Jag vill tillbaka!!! Maffian är så jävla gött gäng... så jävla gött!!! Love!!!!

Okej, om vi säger såhär... jag tränar så in i helvete, jämfört med innan... idag blev bara ett enkelpass med bröst och sen 30 min crosstrainer och 30 min cykel...men ändå, det är sammanlagt 1,5 timmes mer träning än tidigare.

Glöm att jag är svampig... muhaha... ett ex petade mig på skinkan (efter att vi gjort slut och jag hade gått ner rätt mkt i vikt) och sa "vad svampig du är"... komplimang???? EEEEHENEEEEEEEJ!!!! Men diggar kommentaren, önskar jag sagt det själv =) Är nu iaf inte svampig... och har (tråkigt nog) inte gått ner mer än ett par kilo...

Skickade in ansökan till FM idag, chefen stöttar mig så jag hoppas hoppas hoppas =)

Imorgon blir det jobb, lite träning också. Fredag ledig så träna träna träna...lördag träna och dra till Linkan, blir lönehelg på Harrys, BK, Riva... he he he... fortfarande inte bestämt mig om jag ska festa, får ångest när jag tänker på att förstöra den här veckans träning med alkohol och fyllekäk... hmmmm... men å andra sidan så har ju veckan 7 dagar och om jag syndar 1 så va fan...

Nu kvalitets tv... greys anatomy ;)

REJÄLT idag, men som tur var fick det inte alls såna konsekvenser som det skulle kunnat få!

Eftermiddagen bjöd på brandutbildning...23 landstingsanställda som mer eller mindre motvilligt lyssnade lyssnade lyssnade och sen övade praktiskt. Givetvis fanns det en "kursetta" som hela tiden skulle ställa rätt frågor som han redan kunde svaren på, förekomma läraren och vara allmänt jävla besserwissrig och JOBBIG! Och nej, denna person var inte jag...surprise ;)

Jag tog det hela på sååååååååå stort allvar att hela min grupp låg dubbelvikta och skrek "tror du att du är i Afhganistan eller", tänk vad lite skådespel och inlevelse kan göra... ha ha...

Ingen träning idag, men kunde inte låta bli att ta ett joggingpass i spåret...det går bra nu, det går bra nu!!!!